START
VÅRT ERBJUDANDE
JOIN THE TEAM
OM OSS
BLOGG

Donnie Lygonis om hållbart entreprenörskap och innovation

November 19, 2019
Business

I över 20 år har Donnie Lygonis arbetat med att utveckla såväl egna som andras idéer i mängder av olika former. Idag gör han det på KTH Innovation, parallellt med att han driver Entrepreneurs Without Borders, som jobbar för att främja entreprenörskap i utvecklingsländer världen över.

Tidigare har han varit med och grundat bolag som sålt virtuella kameror till spel som Tekken och Battlefield, startat glassföretag, suttit i otaliga jurys och varit med i några TV-serier… Ja, när du träffar Donnie Lygonis kan du faktiskt förstå hur han har hunnit med så mycket. Få människor som vi mött utstrålar nämligen samma energi och vilja att få till positiv förändring som Donnie.

Är innovation och entreprenörskap nycklarna för att rädda världen? Har vi för mycket dödsångest på den här planeten? Och vad gör egentligen Instagram och andra sociala medier med oss människor?

Ja, läs vår intervju med Donnie och få hans reflektioner kring dessa frågor och mycket annat. Trevlig läsning!

Berätta om dig!

Jag har arbetat med att utveckla idéer, antingen egna eller andras, i över 20 år. Jag har drivit egna företag och hjälpt andra att komma igång. Dessutom har jag jobbat en hel del i stora organisationer med idé- och konceptutveckling.

De senaste tio åren har jag haft min dagliga hemvist på KTH Innovation, en avdelning på KTH som hjälper forskare och studenter att förverkliga deras idéer. Parallellt jobbar jag med utbildning och inspiration kring innovation och kreativitet på många olika sätt. Bland annat har jag varit med i några TV-serier, suttit i otaliga jurys och utbildat på Handelshögskolan och IHM Business School.

Mina största lärdomar har kommit genom de egna projekt jag tagit mig an, speciellt i de som misslyckats. Som tur är finns det även några lyckade! Kanske har du spelat Tekken, Splinter Cell eller Battlefield? I sina spelmiljöer använde spelutvecklarna sannolikt virtuella kameror utvecklade av Craft Animation, ett bolag jag var med och startade i Göteborg 2005. Eller så har du kanske ätit en glass som heter Lohilo, en produkt som lanserades 2014.

Ett av dina viktigaste initiativ är Entrepreneurs Without Borders. Vad är det?

EWB är i korthet det jag har övat på de senaste 20 åren. Det är nu omsatt till en global organisation som finns för att hjälpa lokala grundare, i främst utvecklingsländer, att starta och växa hållbara bolag.

Vår grundtes är att vi genom att få igång företag som växer och som sedan kan anställa kan erbjuda människor en meningsfull vardag, en lön och ett drägligt liv. I flera länder i exempelvis Afrika är över hälften av befolkningen under 30 år och hälften av dem är utan jobb. Vi pratar om miljontals unga, driftiga människor vars alternativ är att söka sig därifrån eller blir kriminella. I värsta fall går de med i någon terrorstämplad organisation som ständigt letar unga, sökande människor.

Vi på EWB tror på det hållbara entreprenörskapet – att allt entreprenörskap ska vara långsiktigt, bra för planeten, jämlikt och socialt ansvarstagande. Vi sticker ut hakan och menar att det redan finns tillräckligt många dåliga företag för världen, så varför skulle det behöva starta ännu fler av det slaget? Alla bolag som startas från och med nu ska vara bra för planeten. Punkt.

Sist vi träffades diskuterade vi stora frågor om livet. Eller ja, snarare om döden. Vad är dina tankar om just döden?

Jag tänker en del på stora frågor, som livet och döden. Det gör jag inte för att jag går och ältar och har dödsångest – tvärtom, jag är inte alls rädd för att dö. Självklart hoppas jag att jag får vara kvar ett tag till. Men jag har kommit till ro med ATT jag kommer att dö, inte OM jag kommer att göra det, vilket jag tycker verkar vara uppfattningen bland folk.

Många av oss förnekar döden. Ju mer vi har separerat unga från gamla och samtidigt kämpar hela livet med att känna oss unga, desto längre blir det mentala avståndet mellan oss och döden. För att ta ett exempel: Som tonåring längtar man tills man blir stor nog för att gå ut, och sen försöker man vara 25-35 år resten av livet. När människor åldras “stoppar vi undan dem på ålderdomshem”. På så sätt kan vi ytterligare ett tag fortsätta låtsas att vi inte åldras eller är på väg mot död och förruttnelse. Rätt fånigt egentligen! Det är ju inte förrän vi inser att vi kommer att dö som vi verkligen kan börja ta vara på det enda liv vi har.

Jag tror att det här med dödsångest har blivit värre med de senaste decenniernas fokus på individualism och den sociala medie-narcissism som syns idag. Helt plötsligt har individen, jaget, blivit så viktigt att människor plötsligt går omkring och känner att de har nån form av rätt till att ha och få saker, eller att få vara kända.

Har du några andra saker du går och tänker på, bortsett från döden?

Ja, jag kan ju fortsätta på spåret här innan… Jag menar att den ultra-narcissistiska trenden i sociala medier har skapat ett monster där människor mår allt sämre för att de inte når upp till det där föredömet eller “det perfekta jaget”. Det är väldigt korkat, men också farligt. Det skapar en strävan efter något som aldrig går att uppnå, vilket i sin tur skapar en ständig känsla av otillräcklighet. Inte undra på att vi som människor mår allt sämre!

Jag minns när jag bestämde mig för att lägga ner Instagram. Det var en dag då jag satt och scrollade i flödet och insåg att jag tittade på folk när de speglade sig – genom en kameralins istället för en spegel. De tittade på sig själva genom mig, och ville ha min bekräftelse på att de dög eller var bra. Det tillförde inte något i mitt liv och det skapades ingen reflektion eller eftertanke genom en fråga eller påstående. Det var aldrig ens kreativt (det finns väl typ en eller två gängse poser som duger på Instagram), utan det var helt enkelt bara….tomt.

Jag stängde ner skiten och strax därefter rök även mitt Facebook-konto. Det roliga med det var att jag ett par dagar efter att jag hade lämnat Facebook kom på mig själv tänkandes ”jaha, och vad ska jag göra nu då?”. Även jag, som inte var nån power-user på sociala medier, hade lagt många timmar i veckan på att scrolla i rätt meningslösa flöden…

Tänk på hur många miljoner timmar som går till spillo varje dag i samhället, timmar som DESSUTOM bara får folk att må sämre. Det borde vi göra något åt på riktigt – att få människor att lägga mer tid på meningsfulla aktiviteter som skapar glädje för dem själva och för omgivningen.

Vilken “sanning” sitter du inne på som få kanske håller med dig om?

Det skulle i så fall vara just det där om sociala medier. ”Alla” tycks hålla med mig om det när jag säger det till dem, men hur många är det som aktivt gör något åt det och tror på det som en sanning? På riktigt?

Vilka är dina främsta inspirationskällor?

Livet är min främsta inspiration – jag gillar att leva! Det är roligt, givande och samtidigt svårt och utmanande. Man kan bli så oerhört glad när saker går bra och funkar, och går det sämre måste man jobba sjukt hårt med sig själv. Livet är verkligen oförutsägbart på alla sätt.

Jag blir ofta glad av små saker och kan glädjas oerhört över minsta lilla. Samtidigt har jag otroligt svårt att bli imponerad av sånt som många andra blir impade av, som titlar, kändisskap och pengar. Det ligger ju sällan något faktiskt värde i att bara vara känd eller vara rik. Varför skulle det vara coolt egentligen?! Har man åtminstone åstadkommit något som kommit andra till nytta så jag kan vi ju börja snacka. Men då ska det vara nytta för andras skull, inte för att man själv vill vara känd eller rik för att man hjälper andra – det är ju lika värdelöst.

Om du får göra en sak för att skapa en bättre planet – vad skulle du göra då?

Först och främst försöker jag varje dag vara glad och snäll mot människor jag möter. Jag hälsar och pratar med alla expediter och kassörer på ICA, öppnar gärna en dörr för eller stannar och hjälper till när jag kan. Såna enkla saker är både roliga och värda mycket om det dessutom kan göra någon glad.

Bortsett från de små sakerna fokuserar jag på att använda mig av det jag är bäst på – att hjälpa människor att förverkliga sina idéer, och då speciellt de idéer som kan ha stor positiv inverkan på samhället och världen. Det gör jag både i mitt jobb på KTH men också genom Entrepreneurs Without Borders.

Jag tror hela mitt liv handlar om det nuförtiden: att försöka hjälpa andra att hjälpa världen. När jag säger det låter det ju sjukt “pretto” men jag menar det så ödmjukt jag kan. Jag gör inte så många eller så stora grejer, men det lilla jag kan göra, det gör jag. Det är det enda jag kan göra.

Missa inte att lyssna på podcast-avsnittet från “Spännande Möten” där Donnie intervjuas av Gunnar Oesterreich:https://open.spotify.com/episode/2OXjVXRIEpyXnT1rlX9jaG

           intervju          

               Fredrik Johansson          

Relaterade artiklar

Double Cloud tar in tre nya medarbetare

Vi på Double Cloud satsar framåt och presenterar nu tre starka rekryteringar - vilket ger oss möjlighet att hjälpa ännu fler företag att växla upp sin digitala satsning.

Sanningen om att uppnå något storslaget

Trots att så många av oss har höga ambitioner i livet med företagande och karriär har vi svårt att nå dit vi vill. Vi verkar till slut nöja oss med att befinna oss långt ifrån vår fulla potential. Varför är det egentligen så?

Kom igång med Google Shopping

Du känner säkert till Google Shopping – en kampanjtyp där annonserna visar upp en bild av produkten direkt i Googles sökresultat. Men hur går detta egentligen till? Här ger vi dig en inblick i den (delvis hemliga) algoritmen!

Patrik Gargolinski om framtidens juridik

Möt futuristen och tillväxtjuristen Patrik Gargolinski, som driver Lexiq och drivs av att utmana normerna och gillar att “provprata” kring ämnen. Han delar med sig av sina bästa juridiktips, tankar kring framtiden och andra reflektioner.